Fattar inte varför...
VAKNADE av att jag låg och skakade. Det har jag inte gjort förut...
Sen som en vanlig attack. Pulsen på 800 slag per minut, hyperventilerade, vibrerade som ett asplöv, och svettattack.
Tänkte bara att jag ville ha medicin så jag kunde lugna ner mig, men såklart har jag ingen sån.
Det var en riktigt lång jävel! 1,5 timma höll jag på!
Annars brukar det bara vara typ en halv till max en timma.
Jag fick en medicin förut, men den tålde jag INTE.
Den gången var jag tvungen att ta mig till apoteket innan de stängde, men jag hade tagit den medicinen, och jag kunde nästan inte gå!! Promenaden som skulle ta 15 minuter, tog 45!! Jag skakade å vinglade på som fan!!
Så jag vill INTE prova den igen.
Men det håller inte att jag ska vara utan medicin heller.

Nu är det bra, men jag har kvar lite skak i kroppen, händerna vill inte riktigt lyda. Men nu är det precis som vanligt igen.
Konstigt att det kan vara så hemskt ett tag, för att sen inte märkas.

Jag ringde faktiskt till Suzzens mamma Yvonne, för att höra lite om en medicin, och det var första gången jag pratat med någon UNDER TIDEN jag hade en attack.
På ett sätt kändes det lite som en bekräftelse för mig, att jag vet att någon ANNAN har hört mig ha en sån här attack, för jag har så lätt att misstro mig själv av någon anledning. Jag är skiträdd att jag ska vara hypokondriker... *skrattar*
Verkar det logiskt... ???
Men ibland är jag rädd att jag ska hitta på, utan att jag vet om det själv.
Så jag behöver nog bevisa för mig själv att jag faktiskt HAR problem.
Därför är jag så glad när jag går till läkaren och verkligen kan BEVISA att jag har problem, som med acne till exempel, att jag har håravfall, eller inflammation i nån kroppsdel.
Det är ju sånt som kan bevisas, men att man mår dåligt psykiskt är så jävla svårt. Det går inte att peka på.
Det var mycket därför jag var självdestruktiv, att jag ville att det skulle synas att jag mådde dåligt.
Men samtidigt ville jag inte visa för någon att jag gjort det.
Kanske jag bara ville bevisa det för mig själv..? Det har jag inte tänkt på...

Jag har inte hittat nåt sätt att underlätta de här attackerna ännu... Har inte tänkt på det, då det är så pass "nytt" Det är ju inte ofta jag har dem, förutom nu på senaste, då jag har typ en i veckan, men annars har jag inte haft det på flera år!
Depressionen och ångesten har jag ju kunnat bearbeta, då jag haft 9 år på mig.
Så jag vet hur jag ska göra för att överleva en svacka. Hur jag ska tänka, och vad jag ska göra.
Men jag kanske ska försöka det med attackerna oxå.
Det är inte så lätt när man är mitt i dem, men jag får väl försöka med problemlösningen emellan 2 attacker ;)
Ska prova gå ut med Indra, som Yvonne sa. Jag kommer ju inte gå nån promenad, eller vara bland folk, men jag har ju en stor tomt, och att gå runt huset verkar ju inte vara ett ouppnåeligt mål.
Har försökt dricka lite, vatten eller dricka, men det går inte. Det är nästan så jag håller på att dränka mig själv, då jag hyperventilerar.. *haha* Inte lätt att svälja mellan alla flåsningar.

Annars idag då...?
Inte mycket.
Indra hade tagit av sig sin strumpa när jag kom ner vid 14-tiden. Ja, jag låg så länge, men då var jag på skogspromenad kl 7:30 imorse, efter Tony åkt.
Men la mig igen sedan.

Nu ska jag se vad jag la in för spel på telefonen.
Laddade ner 150 spel på datorn igår, och har nu typ 40 av dem på telefonen.
Bland annat the sims 2 PETS!!
Ska lära en vovve att sitta :)