Lång sovmorgon

Både jag och Tony sov till 15:15 igår...
Men för en gångs skull, så var det faktiskt befogat.
Jag hämtade Tony i Sundsvall igårnatt-igårmorse kl 04:45 så vi var inte isäng förrän 06:00
Tony brukar inte kunna sova längre än till 10 hur sent han än går isäng, men nu fick han sova ut!!!
Han behövde det, han var sååå trött. Vi hann med en korv på shell innan vi lämnade Sundsvall.
Då vi sov så sent, så var vi såklart uppe länge inatt. Men mysigt hade vi! Tittade tv, myste, å pratade.
Idag väckte Tony mig vid 12, men jag ville inte alls kliva upp. Som tur var, så ringde de från Viasat, så då var jag tvungen att gå ner.
Vi har fortfarande problem med vår inspelningsbara box, och det här är den 3:e boxen de skickat till oss.
Det enda de gör är att uppdatera mjukvaran, och så får vi göra en total återställning, vilket betyder att vi förlorar allt vi har spelat in.
Nu ska vi försöka sista gången med det, och om inte det funkar så ska vi få en HD-box å prova med den.
Vi fick i alla fall 2 månader gratis.

Har inte alls mått bra i det senaste, men jag har förlikat mig med att det är en svacka, men det blir inte mindre jobbigt för det.
Känns som en bra dag idag ändå, så jag får passa på att njuta av det
Har en del faktorer som kan bidra till det, så det KAN vara det, men jag vet inte.... Trodde alltid att jag hade koll på vad som bekymrade mig, men nu vet jag inte.
Det med syrran är rätt jobbigt, pappa har nog oxå tagit lite på tankarna, och så faktumet att min älskade Suzz inte bor i närheten längre. Tror inte att de här sakerna gör så mycket på mitt välmående var för sig, men när det blir mer och mer jobbigheter i huvudet, så tar väl problemen sin samlade kraft och går ihop mot mig.
Jag får försöka tänka på en sak i taget.
Pratade med Malin i förrgår, och det var skönt. Hon påminde mig att jag bara kan ta en sak i taget.
Önskar att jag kunde komma ut mer, träffa lite mer folk, få vara med de som jag faktiskt VILL vara med, men jag ORKAR INTE... Det är oxå skitjobbigt att tänka på. Fast jag vet, som tur är, att mina vänner vet om att jag är osocial.

Nä, nu ska jag ner på stan, fixa ett par grejjer, och hoppas jag kan leva med migsjälv efter det jag ska göra....
*harkel* Ett moraliskt dilemma, men jag ska se om jag kan lösa det....

*poof*

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0