Trodde faktiskt att det skulle bli nåt med mitt 30års-firande!!!
Men det känns som om hela min familj bara kör över mig!

Trodde förresten inte att jag någonsin skulle känna mig SÅRAD av min egen mamma!!
Men hon har lyckats!
Har inte sett det förrän nu. Ville nog försköna det hela bara för att det är just "mamma", men jag kunde inte svälja det.
Det kom upp som en sur uppstötning ikväll!!
Det slog mig att jag faktiskt hade "skyddat" mamma angående det här, men jag kan inte gömma det för mig själv.
Att det var alkohol med i bilden tycker jag inte har NÅT med saken att göra, det ursäktar inte det hon sa...

Okej att jag har min 30-års kris, men det här har FAKTISKT inget med det att göra.
Jag tycker liksom att det hade klingat så bra om jag hade varit gift innan jag var 30.
Fast det finns ETT datum jag kan tänka mig som ännu inte passerat...
Vi blev tillsammans 23:e september, förlovade oss 23:e oktober,
och då skulle jag vilja gifta mig 23:e november när jag är 30 år.
Så då finns det faktiskt ett öppet fönster fortfarande...
Jag har kommit fram till att jag vill ha ett PYTTE PYTTELITET bröllop, och det vet jag att Tony verkligen inte har nåt emot.
Visst hade det varit supermysigt att få ha en superstor dag att minnas, med familj, släkt och vänner, god mat, fint ställe, massa foton och filmer att minnas allt med...
Men med de pengarna det faktiskt kostar, så tycker jag inte att det är värt det...
Hade jag haft pengar att göra av med, så visst hade jag velat ha stort bröllop, men jag är nöjd bara jag får lägga några tusenlappar på brudbuketten.
Jag vill ha den konserverad i glasmonter, visst det kostar lite, men då det är det enda jag känner att jag vill lägga pengar på, så kan det vara värt det.

Men då ska det ju till att det BLIR nåt av det hela. Jag har INTE tänkt "diskutera" fram det med Tony.
Jag vet att han VILL gifta sig, men för honom är det med "blir det så blir det"
Jag vet att det kvittar för hans del, men jag vill att han ska vilja det för MIN skull om inte annat.
Så... vi får väl se hur det blir. ;)