Ja, det gick ju skitbra! I alla fall skit.
Jag frågade varför, och fick bara ett undvikande ryck på axlarna, han vägrade erkänna, eller ens bevisa att jag hade fel.
Drog iväg som en skottspole, och gnällde på att jag alltid behövde bekräftelse???
Jag sa att jag inte behövde veta exakt, bara få ett erkännande att det var så, men NEJ. Inte ens det.

Du är sååå genomskinlig när du ljuger! Och det värsta är att du vet om att du är det, men ändå ger du dig på att försöka!!
Du får det att framstå som om JAG är dum i huvudet, det är JAG som fel och att jag inte alls har några belägg för mina misstankar... Men det är jag van vid.
Om du kunde förstå att jag inte tar illa upp, att jag bara vill veta om det är så, inte exakt VAD.
Och anledningen till att jag är brydd eller tagit illa upp, är på grund av det jag skrev tidigare.

Det samma gäller mig, men jag döljer det inte, och jag har inte problem att visa mina känslor resten av tiden...
Hade jag varit mer säker på att du verkligen älskar mig, så hade jag nog inte brytt mig...


Jag var rätt ledsen och irriterad igår, så jag gick å la mig redan vid 20-tiden. Spelade lite sudoku, slog mitt gamla rekord på proffs-nivå, från 19 min 58 sek till 15 min 58 sek. *jubel*

Eftersom inte Indra var ut senare än 8 igårkväll, så förväntade jag mig ett tidigt uppvaknande. Hon väckte mig nån gång runt 07:30, och då var det bara att kliva upp.
Hoppade i kläderna, fortfarande med säng-frillan, ut till skogen, sprang runt lite där med Indra (okej, hon stog för större delen av springandet)
Hon gjorde ifrån sig både det ena och andra, sen hem och skriva lite här, och nu ska jag gå upp å krypa ner under täcket ett tag till.

Senare idag ska jag skriva om den mysiga gårdagen på bondgården och stranden!

Titta in igen!!

*poof*