STJÄRNA 1 GÅR TILL:

Min älskade sötnos!!

Jag satt och tittade på en komediserie på tv nyss, där de diskuterade om han respektive hon tänkte på varandra på dagarna.
Då kom jag att tänka på Tony, att när han jobbar, så finns inte tid för annat i huvudet, och det är nog sällan han hinner tänka på mig.
Bara 5 minuter senare, ringer han till mig!
Jag berättade för honom om tv-seriens handling, och jag säger:
Och så ringde du nu! Så du tänker på mig ibland ändå!?
Då svarar den söta lilla saken:
Ibland?? Du sitter på mitt finger hela tiden ju!!
Jag visste inte vart jag skulle ta vägen!! Hur kan han säga nåt så gulligt??
De som känner Tony vet att han inte säger mycket, och när han väl säger nåt, så är det enstavigt...
Men ibland chockar han mig! Och faktiskt när jag behöver det som mest!!

Å Sanne och Simon!!!! De har blivit så stora nu ju, å även om jag ser dem lite nu och då, så känns det inte som att jag hinner med!
Världens underbaraste barn! Eller ja.. snart tonåringar ju!
Sanne är 12, och simon 10. Och fast de är så stora, så kommer de springandes mot mig med en kram!
Jag har tvingat dem att lova att aldrig sluta krama mig, och aldrig sluta att komma å sitta i mitt knä!
Det håller än i alla fall ;)

På grund av en mindre intelligent varelse, så blev min visit där uppe förkortad.
Åkte hem idag redan, ganska abrupt slut blev det.

STJÄRNA 2 GÅR TILL:

Min underbara snälla söta Jörgen!!

Han kom upp till Umeå, bara för att hämta mig!!
Jag ville slippa sitta på buss och skumpa, med egna jobbiga tankar, rödgråtna ögon, ingen att prata med..
Jag frågade om Jörgen kunde tänka sig att hämta mig, och det kunde han.
Det kostade såklart lite mer än med bussen, men det var det värt!!
Fick köra, vilket jag älskar, och så kunde jag slappna av från ledsna tankar.
Anna var oxå med, å när Jörgen sov och snarkade, så höll vi oss sällskap.
Svängde in på "Silverlaxen" och åt middag.
Anna åt korv och pommes frites, och jag och Jörgen åt gräddstuvad kalvlever med potatis och lingonsylt. SÅÅÅ GOTT!!!
Sen vidare hem.
Mötte upp Tony i Älandsbro för att få en puss innan han åkte till Boden, sen släppte Jörgen och Anna av mig på Coop, där jag hämtade bilen.

TUSEN TUSEN TACK JÖRGEN!!

TISTEL UTDELAD:

Jag får aldrig en syl i vädret, och det är ju precis som vanligt, sen kastar du ur dig massa elakheter, också precis som vanligt.
Jag orkar inte med dig och ditt sura humör mer!
Jag lovar dig att det är inte bara jag som tycker så här, men jag är den enda som vågar säga det till dig.
Och du skriker å kastar ur dig det mest elaka, för att sedan inte minnas att du sagt det, och det har inte hänt bara EN gång!
Tycker du att det verkar normalt??
Det är inte bara JAG som har undrat över det!
Kanske du ska fråga dig själv VAD DET ÄR, och VARFÖR du gör så?????
Håll dig till ämnet, avbryt inte, skrik inte, kasta inte skit, så kanske det går att prata med dig.
Alla andra säger att, ”Det är bara så hon är” men jag orkar inte vända andra kinden till längre.
Jag orkar inte trippa på tå runt dig, som andra gör.
Andra kanske är starkare och orkar med dig, men inte jag.

Jag och *** har pratat, allt är bra, och han förstod varför jag sa som jag sa.
Och att du inte ens lät mig förklara för dig att jag inte skrek till honom, då kan du ju fråga honom om det, för mig varken tror eller lyssnar du ju på.
Men jag ska ju alltid ha rätt, eller hur?
Och jag hittar ju alltid på massa saker, bara för att det ska vara mest synd om mig, och för att JAG vill stå i centrum, eller hur?
Visst, du har gett mig två komplimanger i det senaste; jag är bra med djur, och jag har gått ner i vikt.
Men två komplimanger mot 14 års anklagelser känns ganska tufft att ta.
Men eftersom du inte minns anklagelserna, så har det väl aldrig hänt eller hur?
Och oavsett hur snäll och trevlig du varit mot mig, enligt dig, så rättfärdigar det inte hur du har behandlat mig!!!
Eftersom jag inte får säga nåt då du hela tiden avbryter, eller att du rakt ut säger att jag inte får prata, så får jag skriva...
Jag vill inte ha mer med dig att göra nu.
Orkar inte vänta på varken ursäkt eller förklaring.
Jag tar inte skit mer från dig, inte från NÅGON!!
Du ska inte tro att jag kommer att sörja eller grubbla över dig, och du ska inte tro att du kommer ta ifrån mig kontakten med andra runt dig!
Jag rensar upp runt mig, jag har kvar de som jag vet ger mig stöd, kärlek och vänskap, jag tänker inte ha fler runt mig som bara tar energi och välmående ifrån mig.
Jag har kämpat färdigt med dig!
Och det känns faktiskt bara SKÖNT att ha tagit det här beslutet, jag har mått dåligt varenda gång vi ska träffas, bara för att jag väntar på ditt nästa utbrott.
Och där kom det.
Gud så skönt! Nu är det klart!
Och kom i håg, jag må vara den enda som inte orkar med dig, men vi är många som tycker likadant!!