Vaknade upp idag å nynnade på " Doktor Snuggles, lever i stjärnornas värld...."
Har en konstig förmåga att vakna med melodier som inte har med NÅT att göra! Kan inte minnas sist jag tänkte på Doktor Snuggles!! haha!
Väntade hela förmiddagen på att få veta när Tony skulle iväg, undertiden åt vi, packade i ordning till Tony, sorterade tvätt inför morgondagen, å kikade lite på tv.

Allt har gått sååå segt, jag har haft ont i magen hela dagen av ångesten, och huvudvärk på det. Men jag kan trösta mig med att det var väääldigt länge sedan jag hade skallebank.

Låg under täcket i soffan å kikade på Idol, försökte skymta Suzz bland de väntande, men såg henne inte....
Indra kom å nosade på mig, å jag tvingade upp henne på mig, på täcket.
Lyckades få henne att ligga kvar ett bra tag!! Vilket sällan å aldrig händer!
Hon gosade ner sig, la sig på rygg med benen i vädret, å jag kliade henne HÅRT på bröstet, under hakan, å på skruldran, å hon njöt så hon grymtade jättehögt!!
Hon älskade att bli masserad, å när jag strök henne i pannan, på nosryggen, så höll hon på att somna.
Men så kom hon på att hon BRUKAR minsann inte ligga å gosa så där, så då skyndade hon sig ner.
Var till skogen med henne, men hon ville inte alls bajja... Inte nåt på hela dagen...
Vet inte om hon är "tom" eller om hon är trög i magen..

Spelade lite Sims, men nu ska jag gå isäng!!
Otroligt tidigt sängande för mig! Kommer ligga innan 23!!!

Det tar så himla mycket på krafterna att må så deppigt, å va så full med ångest..
Känner mig sårbar, ledsen, nära till gråt hela tiden, svartsjuk på ingenting, oälskad, bortglömd, grå, obetydlig, värdelös, och irriterad. Mest irriterad på att jag VET att jag har såå mycket att ge, men jag klarar liksom inte av att komma dit.
Jag VET att jag är bra med djur, men kan inte jobba med det på grund av hur jag mår.
Jag VET att jag är bra med barn, å jag skulle ÄLSKA att jobba på dagis igen! Men när jag inte ens klarar av att ta itu med fritidsaktiviteter som jag väntar på...
HATAR att vara instängd!!!!
Jag låser mig själv!
GUD så skönt det skulle vara att få riktiga ansvar, vara behövd, få jobba, ha vanliga veckorutiner, tjäna riktiga pengar som jag FÖRTJÄNAT.
Jag kastar bort mig själv, jag kastar bort mitt liv! Jag borde få leva nu!!
Jag är snart 30 år, och har inte uträttat ett jävla skit!!
GUD NÅDE DEN som säger att jag inte VILL jobba, GUD NÅDE den som säger att jag är lat och utnyttjar systemet.

Jag som tyckte att allt var på väg åt rätt håll med min senaste kontakt, min psykolog...
Har kämpat som FAN med olika kontakter under alla 9 år jag varit sjukskriven.
Hade jättebra kontakt med min första kontaktperson i Umeå.
Sen tog hon livet av sig...
Ja, visst, buhu, jättesynd om mig, men hennes familj då...
Jaja, bla bla bla...
Men nu är det FAKTISKT mig jag pratar om...
Sen har jag gått igenom x antal inkompetenta jubelidioter...
x antar som jag faktiskt tyckt JÄTTEBRA om, men så har de antingen slutat, eller förflyttats,
Och så har vi psykologen som jag träffade 3 gånger i Sundsvall.... Jag var där på utredning, och jag fick jättebra kontakt, det kändes som att hon förstod mig, och hon visste PRECIS vilka knappar hon skulle trycka på för att få igång mig. Men när utredningen var över, och jag inte platsade där de funderade på att sätta mig, så skickade de tillbaka mig till behandlingsassistenten här i stan.
Då var vi tillbaka igen då...
Kom ingen vart med henne heller, och jag fick TVINGA dem att skicka mig till en psykolog istället.
Den psykologen var helt okej, och vi började FÖR FÖRSTA GÅNGEN PÅ 9 ÅR, prata om andra alternativ, så jag skulle ta mig nån stans i behandlingen, för hon kunde förstå att jag kom ingen stans genom att bara prata.
Var hos henne några gånger i vinter-våras, men så blev hon långtidssjukskriven, och vi skulle höras efter semestern.
Jag väntade och väntade och väntade... Skulle ju höras i slutet av juli-början av augusti.
Men fick inte höra nåt, så jag ringde idag till receptionen på psyk.
-Jasså, men har inte du fått veta nåt? Har du inte läst tidningen?? Hon har avlidit...
Jaha...
1 nej jag hade inte fått veta nåt.
2 inte fan letar jag i dödsannonserna "hmm få se, har min psykolog dött idag???"

De hänvisade mig till "vårdparet" om jag hörde rätt... Har inte hört talas om det förut, men dit skulle jag ringa efter kl. 13. Ringde inte... klarade inte av det då, hade alldeles för mycket ångest. Hoppas jag kan ringa imorn. Är kanske hemma lämplig tid för det.

Jag sa faktiskt att jag tänkter inte vänta flera månader i kö, bara för att inte DE berättat för mig att min psykolog dött, och inte gett mig någon annan kontakt.
Nejdå, det skulle jag inte behöva.
Jag sa faktiskt att jag mådde riktigt dåligt nu oxå.

Det som är jobbigast med att byta kontakt sjuttifemton gånger, är att jag varenda VARENDA JÄVLA GÅNG måste dra mitt livs historia!!
Hur jag är uppväxt med föräldrar och syskon, hur jag tog mamma och pappas skilsmässa, om jag klandrar mig själv för det eller för att jag blev mobbad...
Jag har faktiskt slutat berätta det!
Jag säger till dem, att JAG har inte bett om att få byta kontakt, och jag har i 9 år berättat samma historia, och om inte DU har tid att läsa min journal, så får du hitta nån som orkar!! 
Jag har kämpat i 9 år med mig själv, så då kan DU ta 30 minuter å plugga på om mig.
Har DU inte tid att göra det, så kan vi boka en tid för samtal, fast jag stannar hemma, så kan du läsa om mig då, så kommer jag NÄSTA bokade samtal.

Jag skulle vilja ha det utlåtandet från läkaren i Umeå, som faktiskt kom fram till att jag INTE är deprimerad och har ångest på grund av någon konkret HÄNDELSE, utan det har med min serotoninproduktion, att göra.
Den har aldrig fungerat som den ska.
Så istället för att utreda mina känslor,  säga att jag ska "ta mig i kragen", "bita ihop", eller "ta mig över tröskeln" HITTA NÅN ALTERNATIV behandling.
Jag VET att det finns. Men det är ingen som vill prova!!
De vill bara att jag ska sitta å ruttna hos nån jävla lam kärring som säger att jag MÅSTE gå upp klockan 7, gå isäng klockan 22, så kommer allt ordna sig, för allt är en ond cirkel, går jag isäng för sent, så blir jag trött, då sover jag länge, och jag vaknar sent, vilket ger ångest... bla bla bla bla...
1 jag har ALLTID varit kvällsmänniska, och morgontrött.
2 jag har försökt, och i flera månader i sträck gått upp och isäng tidigt.
Men det blir faktiskt bara värre då.

Det är faktiskt nåt som är bevisat hos många som har depression och ångest, att de mår bättre på kvällen, precis som jag.
Jag tror att det för mig kan ha att göra med, att jag dagtid känner så mycket press på mig, städa, diska, tvätta, jobba. göra det och det. Men på kvällen släpper det lite.
Jag mår inte lika dåligt över det då, för ingen förväntar sig att jag ska dammsuga och diska klockan tio på kvällen.
Vilket gör att jag slappnar av mer, mår bättre, och faktiskt blir mer produktiv, konstigt nog.
Jag kan sätta igång å storstäda mitt i natten. När inte Tony måste sova såklart.

Men nu ska JAG sova..
Blev LITE senare än 23... men nästan :)

*poof*