Igår fick Tony följa med mig å hålla handen...
Jag är väääldigt spruträdd, och har nyss lärt mig klara av att ta blodprov iarmen...
Men nu skulle hon ge mig en kortisonspruta i muskelfästet i axeln...
Hyperventlierade lite, försökte skämta bort det hela och skrattade nervösa skratt... Jag har en UNDERBAR läkare, hon är både duktig och lugnande. Lyssnar på mig, tar mig på allvar och är inte stressad!
Jag la mig ner och hon stack in nålen... Det gjorde inte alls ont eftersom det är en supertunn nål, men så skulle hon ju spruta in massa kortison, och så måste hon dirigera om nålen till ett par olika destinationer där inne, så det var DET jag var rädd för. Det var lokalbedövning blandat i kortisonet, så så fort hon sprutat in en droppe så väntade hon lite, lät bedövningen verka, och så frågade hon mig om det fortfarande gjorde ont...
-MMMMM! sa jag sammanbitet och halvt hysteriskt.
-Är det säkert att det gör ont? frågade hon  skeptiskt med ett halvt flin på läpparna, och fick samma svar.
Det GJORDE faktiskt inte ont, men jag vågade av nån anledning inte säga att det inte gjorde ont, för då kanske det skulle börja göra ont. *skrattar*
Det kändes när det sprutade in, men annars gick det himla bra!

Hon sa faktiskt att det var stor chans att det INTE skulle hjälpa, då hon trodde att det var infektion INNE i leden istället, och att jag hade ont för att en nerv sitter i kläm, men då måste man stoppa sprutan in MELLAN axel-kulan och axel-kupan, inne i leden alltså, och leta runt lite med nålen,,. Det är en lite större process, och hon sa att eftersom jag var inställd på det här idag, så väntar vi och hoppas att det här räcker.
Jag känner nu, tyvärr, att det inte har hjälpt...
Så jag får väl ställa in mig på den värsta sprutan så småning om...
Det är riktigt jävla jobbigt att inte kunna använda höger arm... man blir rätt handikappad!!

Imorn ska vi ut å grilla, och om Roger, Katri, Vanesa och Sigge mår lite bättre så ska de med oxå.
Då ska vi ta på Indra dubbla sockar, så kan hon vandra på lite där ute.
Idag ska jag å Tony sitta å kriga om miljonerna i Nya Finans! :D

Var med Indra till veterinären i torsdags, och fick uppdatera dem med hur tassarna har sett ut, och hur de såg ut nu. Visade bild på hur det såg ut som värst, och sa att det lugnat ner sig efter hon slutat löpa. Hör och häpna, jag FICK faktiskt på papper att hon bör kastreras! Så nu har de frågat försäkringsbolaget om de står för kostnaden.
Har inte fått svar än, men ska  ringa dem på måndag.
Hon ska i alla fall kastreras 2-3 månader efter löp, så typ i slutet av mars blir lämpligt.
Det är så skönt att hon har blivt sig själv igen!  Hon blev bara sur förut när man retades med bollen framför henne, och när jag kastade bollen till henne, så titade hon bara på den, *donk* så fick hon den RAKT i huvudet!! knäppfia!
Nu när man pratar med henne, så viftar hon på svansen igen! :D *skööönt* Inge kul att ha en deprimerad hund.

Nu ska vi fika.

*poof*