Jag vill hellre hjälpa andra, än att få hjälp. Och hellre hjälpa andra än att hjälpa mig själv...
Jag ÄLSKAR när jag blir anförtrodd personliga tankar, och frågad om råd.
Jag ÄLSKAR att få hjälpa. Jag ÄLSKAR att få skjutsa runt på vänner som behöver ta sig hit å dit.
Det får mig att släppa mina egna problem och bekymmer, och jag flyr lite från mig själv. Men ibland är det det som behövs för att jag ska orka.
Vaknade idag med en FRUKTANSVÄRD ångest!!
Har ett "måste" idag.
Bokade in mig å Indra på en hundkurs för vardagslydnad.
Inte för att hon behöver någon sån utbildning, utan bara för att få socialisera sig med andra vovvar.
Nu ska jag dit ikväll 18:30, men jag vet inte om jag tar mig dit!!
Var på väg att få panikångest, så jag knaprade en tablett, får se om det släpper lite.. Inte än i alla fall... Känns som om jag ska explodera vilken sekund som helst.
Tony hinner hem innan kursen, så kanske jag tar mig dit om han skjutsar mig.

Lämnade in bilen på verkstan igår, Tony fick en kompis-drop-in-tid, bara för att han känner dem!
Och superbilligt blev det, bara för att vi hade köpt egna delar själv.
Så hela kalaset gickpå 550:-!!!
När vi hämtade bilen, så gick vi en genväg dit, genom en liten skog, och ut på industri-grustag, Indra var såklart lös, och då kom 3 stora vovvar och gick.
De var oxå lösa, så det knöt sig i magen på mig, men Tony var ju med.
De 2 tjejerna kopplade 2 av hundarna, men hunden "Saga" var alldeles för busig, så hon sprang fram å hälsade på oss. Indra reste ragg, och jag frågade Tony vad jag skulle göra.
"Låt hon vara" sa han.
Hade jag varit själv, så hade jag kopplat henne, hållt hårt i kopplet, å gormat å varit nervös. och då hade Indra, med 100% säkerhet, blivit sur, skällig, rädd, och huggit  mot den stackars hunden.
Men jag la över allt på Tony, så min nervositet släppte.
Saga kom å nosade, å Indra såg bara skeptisk ut, men hon varken skällde eller morrade.
De två tjejerna såg lite förstörda ut för att inte Saga lyssnade på dem, men det var faktiskt bara bra för oss, så fick Indra lite träning.
INDRA VAR SÅÅÅÅ DUKTIG!!!
OCH JAG VAR SÅÅÅ DUKTIG!!! Och det var tack vare Tony!!
Och hur söt var inte Saga då?????
Såg ut som en blandning mellan rottweiler och ... huskey... Liten rottiskropp, inte lika släthårig, utan liiiiiite lurvig fast korthårig, Ljusare brun än en rottis, och ÖGONEN!!!! ÖGONEN!!!
De var LJUSBRUNA, och INTENSIVA! En huskeys ögon som är ljusblåa, och intensiva är otroligt starkt karaktäristiska, och de här var lika intensiva, fast ljusbrun ring istället för ljusblå.
Nästan neon-bruna, om det skulle finnas nåt sånt.
Hon var skitsöt!!
Önskar jag kunde träffa dem igen!!!
Då det var stora hundar, så var jag inte heller orolig att det skulle hända nåt, det är värre om det är en liten hund...
Indra är aldrig elak, men om hon skulle säga ifrån med ett hugg mot en liten hund, så kan det ju bli skador, men som i det här fallet, Berned Sennen, Schäfer, och Rottis som är rätt stora starka tuffa hundar, så det skulle inte hända nåt.
Och om nån av de tre skulle säga åt henne, så skulle det bara vara bra, så Indra blir satt lite på plats.
Jag VET att allt av hennes rädlsa, å tramsighet är på grund av mig!
Alla gånger Tony har träffat hundar med Indra, så har det gått jättebra!
Det är mig det sitter i. Men jag har blivit mycket lugnare nu på sista tiden, så snart är väl även det borta.

Nu har jag ätit fruktsallad så det står ut genom öronen på mig!!
Jag ska äta blodpudding och bacon till middag sen när Tony kommer hem.

Jag blev lite trött på medicinen, men ångesten har inte släppt...
Får se hur jag ska göra...
Ska kanske ringa Yvonne  å få telefonnummret till han med hundkursen, så jag kan ringa å prata med dem, och säga att jag kanske inte dyker upp. Och höra om han vill ha ett definitivt svar av mig, eller om det är okej att jag dyker upp då, om jag mår bättre.

Skrider till verket   *poof*