Veterinär, inflammation, shopping
Fick ju åka till veterinären igår...
De kollade rumpan, tömde analsäckarna, stoppade in en pappersremsa in i ögat för att kolla tårvätskan, tog blodprov för att se om de kan hitta nåt hon är allergisk mot, tog en snabbodling på såret, och tittade på ett annant prov från tassen i microskop.
Lite för mycket i analsäckarna, så det KAN ha varit därför hon haft utslag.
Tårvätskan var normal.
Blodprovet får vi svar på sen.
Hon hade svamp, fukteksem, infektion, skavsår, och ett stort sår på tassen.
Så det blev:
7 dagar med penicillin, och några dagar med smärtstillande, shamponera tassen varje dag med K-hex-shampo, och smörja med lamisilkräm mot fotsvamp.
Sen på återbesök om 3 veckor.
Och allt gick på 3600:- *ghasp* Men jag fick ju på försäkringen, så jag betalade "bara" 1500:-
Nästa besök blir nästan gratis i alla fall. Då betalar jag bara 10%. Och samma sak nu i 150 dagar. Så ska hon bli sjuk, eller ska till veterinären igen, så måste hon se till att måsta det nu inom 150 dagar. *skratt*
Och naturligtvis, när jag busade med Indra i förrgår, så kickade jag med knäet så jag fick inflammation i det....
Så då blir det att äta anti-inflammatoriskt i 14 dagar igen... *hata* Men det var ett bra tag sedan sist, såjag ska väl inte klaga ;)
NU TILL DAGEN:
Fan vad nice!
Klev upp 8 idag, gjorde mig klar, åkte till Yvonne runt 9,30, till hennes jobb å vinkade av en kvinna som gick i pension, fikade lite, sen vidare till Birsta.
Sprang in på Rusta och hittade en liten dörrmatta för 10:- Det står "välkommen" och så är det en bild på en söt vovve och en liten kisse.
Vidare in på BirstaCity och vandrade runt i nästan alla klädbutiker!!
Var jättepeppad att shoppa kläder idag, men när jag kom dit fick jag panik. Visste ju inte ens vad jag skulle kolla efter för storlek!
Men det gick bra!! Fick på mig ALLT som jag provade! Allt var ju inte snyggt, men kunde ha storlekarna iaf :D
Det blev en söt lila tunika,
en supersnygg svart-vit-rutig top med ett skärp i midjan,
en svart-vit-randig långärmad top som jag ska ha under en gammal klänning,
ett par suuuuperfina lågskaftade stövlar/stövletter,
ett par benvärmare,
ett hårband... ja, sen var det väl inte mer.
Jag orkar inte lägga in bilderna här, men jag mms-ade in bilder på 2 av topparna, och skorna till bilddagboken, så kolla in där!!
KLICKA HÄR bilddagboken KLICKA HÄR
kolla på dagens datum, 30:e. (inte så bra kvalla på bilderna)
Yvonne köpte en likadan tunika som mig, fast svart.
Sen ska hon köpa en annan top på torsdag, som hon såg idag, men bestämde sig inte då.
Hittade ett par tights oxå, men då hade de inte den storleken där, så de la undan ett par inne i Sundsvall som jag ska hämta på torsdag.
Vi tog en fika på Waynes innan vi åkte hem.
Hem till mig, hämtade Indra, hämtade Zenta och Electra på dagis, till Yvonne, surrade, matade vovvarna, beställde varsin sallad på hemkörning, sen var vi sluuuut!
Indra å Electra busade som FAN ute på gräsmattan, å Indra var helt sjövild!
Det var nog jätteskönt att få springa på gräsmatta helt utan stenar, kottar, pinnar eller grus.
Nu är hon trött pluppan!
Fan vad mysigt det var idag!! Tack Yvonne för en toppendag!! KRAM!!
Indra sov hela natten här uppe med oss förresten.
Okej, vi hade grinden för, så hon kom inte ner, men hon klagade inte.
Och hon låg jättelänge i sängen!
Det är så mysigt att ha henne i sovrummet om än inte i sängen.
Guuuuud vad jag älskar mina pälshögar!!!
Det finns inget jag inte skulle offra för dem!!!
Ja, jag vet, jag har tjatat om det alldeles för mycket, men det ÄÄÄÄR verkligen så!!
Jag har mått bättre nu både igår och idag.
Hoppas det håller i sig, så klarar jag mig kanske till läkarbesöket i mitten av oktober.
Ska fixa lite akutmedicin bara, så klarar jag mig helt.
Nu ska jag spela lite sims!!
*poof*
Jävla tasshelvette!!
Nu har hon stooooort blödande sår på trampdynan igen. Fukteksem, svamp (nästan borta) 3 skavsår, och ett stort sår, allt på samma tass!!!
Nu har hon en tuss av bandage mellan trampdynorna, och bandage runt hela tassen. Måste ringa veterinären first thing tomorrow.
Hoppas jag får komma redan imorn. Hon kan ju fan inte ens gå! Och hon som vägrar bajsa på tomten...
Hon MÅSTE va i skogen... Men hon kan ju inte gå där inne bland alla pinnar och kottar. Vad ska jag göra???
Lilla snuppan min! Älskar henne så jävla mycket, så det gör ont!
Jag har spelat sims flera timmar idag/kväll/natt.
Skjutsade iväg Tony till lastbilen vid 10 idag, sen har jag inte gjort så mycket. käkade lite, sen till datorn.
Pratade med Yvonne, å vi ska till Birsta å titta på kläder på tisdag.
Tony köpte såååå fina kläder när vi var i Birsta i lördags.
Grå kavaj och byxor, svarta jeans/chinos, mörklila-randig skjorta och ett snyggt skärp.
Och så har han en skjorta sen tidigare, svart med silverränder, den ska han ha om han har svarta byxorna och kavajen, och den lila skjortan ska han ha om han har kavajbyxorna och kavajen.
Men skor går inte att få tag i till honom...
Mamma ska kolla i Spanien om det finns där, och så ska jag kolla om det finns nån snygg gympasko/promenadsko som kan funka till finkläderna så länge.
Jag mår fitta, men det är inte så mycket att göra än att vänta ut det...
Får ingen läkartid innan jag kommer hem från Norge.
Jag lyckades ta mig ut en tur med bilen idag, men jag kan inte snurra på för mycket, för då börjar ångesten...
Innan Tony skulle åka, så satte jag mig i trappen å grinade... bara för ångesten över stöket.
Känner mig bättre inatt, så jag hoppas det håller i sig under morgondagen.
Nu ska jag sova.
Jag har Indra i sovrummet med mig, bara så jag ska hålla koll på om hon slickar på tassen nåt.
Suzz: Miss you som fan!
Malin: Miss dig oxå, och tänker på dig/er!
Linda: Kul att äntligen ses, å det lättade mitt humör som fan!
Jörgen: Att bara prata med dig gör att jag mår sååå mycket bättre! Tack för att du finns!
DYR TANDLÄKARE, DÄCK och SPÖKEN
Var på undersökning hos tandläkaren idag...
Jättetrevlig kvinna som jobbade på mig.
På vårat samtal, då jag berättat på telefon att jag har trasig tand, visdomständer som måste dras, flera hål... mm.mm... Så trodde hon att min mun skulle vara typ svart!
Men hon sa:
"Men flicka lilla!! Du har ju JÄTTEFINA tänder, och så fint och friskt tandkött!! Och inte har du nån tandsten heller!" *förutom de två pyttesmå fläckar hon hittade på nedre framtänderna sen*
Det var lite kul att bli kallad "flicka lilla" när man snart ska fylla 30 bast!!
Okej, hon var på den äldre sidan av livet, men ändå!
Hon sa att jag skött mina tänder exemplariskt! Men den nedre käken var om något i liiiiite sämre skick.
Hon trodde först att mina visdomständer nyss börjat kika fram, men jag sa att de varit så halvt uppväxta nu i åtta år...
Och att jag har infektion i dem både nu och då.
Jag ville, och hon tyckte att de ska dras bort.
Inte för att jag VILL utsätta mig för det, men ska jag lix plågas så bring it on. Då tar vi allt på en gång.
Hon tyckte jag var rätt blek redan när hon tog fram undersökningsverktyget, och hon förstod att jag verkligen HAR tandläkarskräck.
Egentligen skulle det vara väntetid ända fram till våren för att få lustgasbehandling, men hon tyckte det skulle göras så snabbt som möjligt, då jag inte kan tugga ordentligt pga trasig tand.
Jag hade sketatur, då jag fick en tid redan 3:e och 10:e november.
Men hon kunde inte, och ville inte ta ALLT på en gång, utan det blir lagningar på första besöket, och dragningar på andra.
Jag är orolig som faaaaan för det här, men jag ser ändå fram emot det, för att testa hur jag klarar av det, och OM jag klarar av det.
Jag kommer först och främst få lustgas, som jag faktiskt tvivlar på.
Visst, jag kanske blir avslappnad, men det känns inte som att jag kommer bli mindre orolig för det...
Sen får jag bedövningssalva så jag inte känner bedövningssprutan...
Och så sprutan då...
Och lustgas under hela behandlingen....
Hon trodde jag var en sån som kommer skratta jättemycket av lustgasen...
Men jag tror fan inte jag kommer yppa nå glädjetjut när jag ligger där...
Ja, vad kostar hela kalaset då.....
Lustgasen var inte så jäkla dyr som jag trodde, den kostar mellan 700-800, men resten...
*4 lagningar
*1 uppbyggnad av tanden
*2 dragningar
*lustgas
totalt 8000:-
Det var ju så jag höll på att skita på mig!!!
Nu har jag visserligen oktobers pengar på mig att spara, men vi ska ju till Norge oxå!!!
Jag kommer nog dela upp det i två.
Jag fick tydligen betala det jag kunde i kassan, sen skickar de en räkning på resten, och det har jag 30 dagar på mig att betala. Så vi kör 4000:- + 4000:-
Ja... Efter den chocken var jag rätt slut....
Hem, hämtade Tony, på Coop å handla, hem, laga mat, diska lite, göra resemat till Tony, skjutsa honom till Sundsvall, så han kunde ta tåget till Gävle.
Och DEN resan... ner till Sundsvall...
Shit säger jag.....
Jag körde... lite halvbrådis hade vi, så jag låg liiite över hastigheten...
Så kommer vi upp bakom en lastbil som har en traktor på flaket.
Vi får såklart sakta ner, då inte den kan köra så fort.
Jag ser massa svarta delar av punkterade däck, som ligger lite här å där, ser dem varje gång jag kör på större vägar, typ E4:an.
Det låg pyttesmå platta bitar på vägen, om det var däck vet jag inte, men det var nåt litet jag körde över, knappt så det kändes.
Så tänker jag:
"hmm... jag har sett miljoner av punkterade däck, men jag har aldrig sett precis när de FÅR punktering..."
*KABOOOOOM*
Så smäller det till i lasbilen!!
Det lät som om nån stack hål på en ballong precis vid örat!
Tur som FAN att jag inte låg så nära, för det FLÖG stora sjok med däckdelar ut på vägen, och det var ett framdäck oxå, så det hade kunnat gå hur illa som helst för honom!
Men han tappade inte styrningen, utan fick stopp på lastbilen innan den hann köra av vägen.
Såklart var det enkelfiligt med mitträcke, så det var inte bara att byta fil direkt....
Tony halvskrek till mig:
"kör INTE på delarna, kör INTE på delarna, inte ens de små!!! Då får vi oxå punka!"
JAG visste ialla fall inte det förrän nyligen, att ett däck innehåller massa metallnät, typ som armeringsjärn, så det ska hålla bättre... och går däcket sönder, så är det klart att det blir vassa delar...
Så jag fick pallnita, och väjja som fan, slalom mellan däckslamsorna.
När vi smygit förbi, och fortsatte färden, så sa Tony:
"Jag visste att det skulle hända"
Ja ba:
"vaddå visste??"
Tony ba:
"Ja, när du körde på de små svarta sakerna, så tänkte jag "undrar när HAN ska få punktering""
Jag trodde han menade bara allmänt, men han visste att just HAN skulle få punktering just DEN HÄR resan...
Att Tony har ett sjätte sinne har inte bara visat sig vid det här tillfället, utan det är ett flertal gånger jag tittat konstigt på honom då han förutsett saker. Synd att jag inte kommer på något konkret just nu...
Men jag har inte riktigt fokuserat på det, utan jag har släppt det, men nu var den en gång för mycket för att det INTE skulle vara ett sjätte sinne.
Han är inte nån som säger nåt om det, så jag sa till honom:
"Jag tror att du har mer sjätte sinne än vad du tror att du har, eller oxå så säger du bara inget om det."
"Ja, jag har väl inte sagt nåt, men det är många gånger jag vetat om saker innan de händer."
Känns lite konstigt att "allvarliga Tony" ska vara så mystico.
Han är så seriös, så obrydd, och så enkel, så jag har svårt att se honom som nån med nåt extra mystiskt.
Och det här med när det spökade hemma.
Han har aldrig sagt nåt om det, utan det är JAG som sagt att jag sett skuggor, och Suzzen hade sett nåt, men han har lixom bara flinat till och varken kommenterat eller instämt.
Men när vi båda såg, så sa han sen att:
"Ja, men det här är inte enda gången jag sett nåt här"
Han blev inte ens förvånad!!
Det konstiga med den spökhistorien var att JAG som tycker att jag känner av så mycket och så tidigt, har knappt känt nåt i det här huset.
Det är bara DEN gången jag varit helt säker, och de andra gångerna jag känt eller sett nåt, så har jag nästan avfärdatt det som en skugga, eller nån som gick förbi ute eller nåt.
Jag kanske blivit avtrubbad på senare år...
Fast jag är ju bara en "flicka lilla" så jag har kanske lite kvar ändå.
Men TONY måste jag hålla koll på! Och intervjua honom vidare!!
Just ikväll var jag iaf VÄLDIGT o-spökig, så jag klarade av att gå med Indra till skogen helt själv, UTAN att prata med nån i telefon!!
Jag har spelat lite Sims ikväll, och har just skickat min tonåring till college.
Nu ska jag fortsätta å se hur det ser ut där, å hur det går.
Jag mumsar med päron (som var så stort så jag blev mätt) vindruvor (som var så söta, så när jag åt päronet så smakade det nästan inge päron) och chips å dricka såklart. Måste ju få vara LITE onyttig i alla fall. ;)
Oj, det blev ett långt inlägg... tänkte bara skriva om tandläkaren... måste ändra rubriken ;)
*poof*
Shit så underbart! 100 poäng av 10 möjliga!
Men först till gårdagen...
Mådde inte alls bra igår, snyftade iväg i bilen igårkväll strax efter 22, å sökte mig till Yvonne för att få gråta av mig, å prata lite.
Det blev såååå mycket bättre!
Hem strax efter midnatt, kröp ner i sängen vid en Tony som sussade sött.
Somnade ganska fort, och vaknade nästan samtidigt som Tony, runt 08:30.
Var lite sur för att han inte frågade vart jag varit, men det visade sig att han somnade strax efter jag for till skogen med Indra, så han trodde inte jag var borta så länge.
Var trött som en gnu, och kände mig lite trasig fortfarande.
Tony gick ner och skulle göra fika, men jag orkade inte gå ner.
DÅ KOMMER HAN UPP MED EN BRICKA!!!
Tevatten, 2 olika tepåsar, och supergoda mackor!
Vi drog till oss sängbordet, och myste i sängen!
Supergott, och supermysigt! Och en otrolig upplyftare för mitt humör!
Det var sååå rätt tidunkt för en gullig gest från älsklingen!
Jag var så slö, så jag låg kvar i sängen ett bra tag till.
Tittade lite på tv, Tony sprang lite upp och ner, mellan mig, datorn, och tv:n.
Myste på.
Ner å duschade lite innan det var dags för middag.
Ja, jag vet... jag låg faktiskt i sängen ända tills då, men jag var heeeeelt slut efter
gråtattacken igår.
Diskade undan lite, gjorde klart lite mackor till Tonys resa, tittade lite mer tv, och vid 22-tiden skjutsade jag ner honom till lastblien.
Trots att jag legat hela dagen, så är jag trött redan nu...
SKa nog bara kika ett avsnitt til med "King of Queens" sen gå isäng.
Ja, jag vet att det inte brukar bli så tidigt som jag säger, men nu BLIR det faktiskt det ;)
Undrar om Suzzen fick jobbet förresten!!???
Hon har liksom inte sagt nåt om det till mig, utan jag har fått reda på det via bilddagboken!!
Jävla loppa!! Kan hon inte ringa å berätta sånna nyheter???
Jajja...
*poof*
Upptäckte en sak...
Jag ÄLSKAR när jag blir anförtrodd personliga tankar, och frågad om råd.
Jag ÄLSKAR att få hjälpa. Jag ÄLSKAR att få skjutsa runt på vänner som behöver ta sig hit å dit.
Det får mig att släppa mina egna problem och bekymmer, och jag flyr lite från mig själv. Men ibland är det det som behövs för att jag ska orka.
Vaknade idag med en FRUKTANSVÄRD ångest!!
Har ett "måste" idag.
Bokade in mig å Indra på en hundkurs för vardagslydnad.
Inte för att hon behöver någon sån utbildning, utan bara för att få socialisera sig med andra vovvar.
Nu ska jag dit ikväll 18:30, men jag vet inte om jag tar mig dit!!
Var på väg att få panikångest, så jag knaprade en tablett, får se om det släpper lite.. Inte än i alla fall... Känns som om jag ska explodera vilken sekund som helst.
Tony hinner hem innan kursen, så kanske jag tar mig dit om han skjutsar mig.
Lämnade in bilen på verkstan igår, Tony fick en kompis-drop-in-tid, bara för att han känner dem!
Och superbilligt blev det, bara för att vi hade köpt egna delar själv.
Så hela kalaset gickpå 550:-!!!
När vi hämtade bilen, så gick vi en genväg dit, genom en liten skog, och ut på industri-grustag, Indra var såklart lös, och då kom 3 stora vovvar och gick.
De var oxå lösa, så det knöt sig i magen på mig, men Tony var ju med.
De 2 tjejerna kopplade 2 av hundarna, men hunden "Saga" var alldeles för busig, så hon sprang fram å hälsade på oss. Indra reste ragg, och jag frågade Tony vad jag skulle göra.
"Låt hon vara" sa han.
Hade jag varit själv, så hade jag kopplat henne, hållt hårt i kopplet, å gormat å varit nervös. och då hade Indra, med 100% säkerhet, blivit sur, skällig, rädd, och huggit mot den stackars hunden.
Men jag la över allt på Tony, så min nervositet släppte.
Saga kom å nosade, å Indra såg bara skeptisk ut, men hon varken skällde eller morrade.
De två tjejerna såg lite förstörda ut för att inte Saga lyssnade på dem, men det var faktiskt bara bra för oss, så fick Indra lite träning.
INDRA VAR SÅÅÅÅ DUKTIG!!!
OCH JAG VAR SÅÅÅ DUKTIG!!! Och det var tack vare Tony!!
Och hur söt var inte Saga då?????
Såg ut som en blandning mellan rottweiler och ... huskey... Liten rottiskropp, inte lika släthårig, utan liiiiiite lurvig fast korthårig, Ljusare brun än en rottis, och ÖGONEN!!!! ÖGONEN!!!
De var LJUSBRUNA, och INTENSIVA! En huskeys ögon som är ljusblåa, och intensiva är otroligt starkt karaktäristiska, och de här var lika intensiva, fast ljusbrun ring istället för ljusblå.
Nästan neon-bruna, om det skulle finnas nåt sånt.
Hon var skitsöt!!
Önskar jag kunde träffa dem igen!!!
Då det var stora hundar, så var jag inte heller orolig att det skulle hända nåt, det är värre om det är en liten hund...
Indra är aldrig elak, men om hon skulle säga ifrån med ett hugg mot en liten hund, så kan det ju bli skador, men som i det här fallet, Berned Sennen, Schäfer, och Rottis som är rätt stora starka tuffa hundar, så det skulle inte hända nåt.
Och om nån av de tre skulle säga åt henne, så skulle det bara vara bra, så Indra blir satt lite på plats.
Jag VET att allt av hennes rädlsa, å tramsighet är på grund av mig!
Alla gånger Tony har träffat hundar med Indra, så har det gått jättebra!
Det är mig det sitter i. Men jag har blivit mycket lugnare nu på sista tiden, så snart är väl även det borta.
Nu har jag ätit fruktsallad så det står ut genom öronen på mig!!
Jag ska äta blodpudding och bacon till middag sen när Tony kommer hem.
Jag blev lite trött på medicinen, men ångesten har inte släppt...
Får se hur jag ska göra...
Ska kanske ringa Yvonne å få telefonnummret till han med hundkursen, så jag kan ringa å prata med dem, och säga att jag kanske inte dyker upp. Och höra om han vill ha ett definitivt svar av mig, eller om det är okej att jag dyker upp då, om jag mår bättre.
Skrider till verket *poof*
Kämpar på
Har lyckats hitta billiga biljetter till Narvik till dopet, så vi kom ner till nästan halva priset!!
Vi åker tillsammans bil till Umeå, och tåg till Narvik, sen åker Tony tillbaka själv Tåg till Umeå, och bil till Härnösand, och jag och Indra kommer en vecka senare, tåg till Umeå, sover förhoppningsvis över hos Matte, sen skjutsar han mig till tåget morgonen efter. Annars måste jag sitta å vänta 8 timmar på stationen.
Hoppas allt klaffar.
Totalt 2800:- blir det, så det var superbilligt!!
Och så kom vi ner till nästan halva restiden oxå!
Nu ska jag se om jag kan hålla mig till sängs en stund.
Ska upp kl 03:30 för att skjutsa ner Tony till lastbilen.
Vet inte om jag ska vara uppe tills dess, och lägga mig sen, eller om jag ska sova nu, och sova IGEN sen...
Kommer nog vara död i alla fall :)
Indra kräktes som en gnu idag!! Hon hade faktiskt betett sig lite underligt, superblöt om nosen, slö, och ingen aptit.
Kanske magsjuka.
Men det gick över ,och hon åt upp all mat sen.
Trodde ju att Suzz skulle komma upp i helgen, men så bidde det inte. Jag förstod inte hur Yvonne menade, så då blev det fel i huvet ;)
Men så hoppas jag hon kommer upp nästa helg istället.
Gott mod än så länge... Hoppas det värsta är över nu..
Nu ska jag upp, antingen till datorn å spela Sims, eller så ska jag isäng.
*poof*
Ångest som fan... Många känslor
Har en konstig förmåga att vakna med melodier som inte har med NÅT att göra! Kan inte minnas sist jag tänkte på Doktor Snuggles!! haha!
Väntade hela förmiddagen på att få veta när Tony skulle iväg, undertiden åt vi, packade i ordning till Tony, sorterade tvätt inför morgondagen, å kikade lite på tv.
Allt har gått sååå segt, jag har haft ont i magen hela dagen av ångesten, och huvudvärk på det. Men jag kan trösta mig med att det var väääldigt länge sedan jag hade skallebank.
Låg under täcket i soffan å kikade på Idol, försökte skymta Suzz bland de väntande, men såg henne inte....
Indra kom å nosade på mig, å jag tvingade upp henne på mig, på täcket.
Lyckades få henne att ligga kvar ett bra tag!! Vilket sällan å aldrig händer!
Hon gosade ner sig, la sig på rygg med benen i vädret, å jag kliade henne HÅRT på bröstet, under hakan, å på skruldran, å hon njöt så hon grymtade jättehögt!!
Hon älskade att bli masserad, å när jag strök henne i pannan, på nosryggen, så höll hon på att somna.
Men så kom hon på att hon BRUKAR minsann inte ligga å gosa så där, så då skyndade hon sig ner.
Var till skogen med henne, men hon ville inte alls bajja... Inte nåt på hela dagen...
Vet inte om hon är "tom" eller om hon är trög i magen..
Spelade lite Sims, men nu ska jag gå isäng!!
Otroligt tidigt sängande för mig! Kommer ligga innan 23!!!
Det tar så himla mycket på krafterna att må så deppigt, å va så full med ångest..
Känner mig sårbar, ledsen, nära till gråt hela tiden, svartsjuk på ingenting, oälskad, bortglömd, grå, obetydlig, värdelös, och irriterad. Mest irriterad på att jag VET att jag har såå mycket att ge, men jag klarar liksom inte av att komma dit.
Jag VET att jag är bra med djur, men kan inte jobba med det på grund av hur jag mår.
Jag VET att jag är bra med barn, å jag skulle ÄLSKA att jobba på dagis igen! Men när jag inte ens klarar av att ta itu med fritidsaktiviteter som jag väntar på...
HATAR att vara instängd!!!!
Jag låser mig själv!
GUD så skönt det skulle vara att få riktiga ansvar, vara behövd, få jobba, ha vanliga veckorutiner, tjäna riktiga pengar som jag FÖRTJÄNAT.
Jag kastar bort mig själv, jag kastar bort mitt liv! Jag borde få leva nu!!
Jag är snart 30 år, och har inte uträttat ett jävla skit!!
GUD NÅDE DEN som säger att jag inte VILL jobba, GUD NÅDE den som säger att jag är lat och utnyttjar systemet.
Jag som tyckte att allt var på väg åt rätt håll med min senaste kontakt, min psykolog...
Har kämpat som FAN med olika kontakter under alla 9 år jag varit sjukskriven.
Hade jättebra kontakt med min första kontaktperson i Umeå.
Sen tog hon livet av sig...
Ja, visst, buhu, jättesynd om mig, men hennes familj då...
Jaja, bla bla bla...
Men nu är det FAKTISKT mig jag pratar om...
Sen har jag gått igenom x antal inkompetenta jubelidioter...
x antar som jag faktiskt tyckt JÄTTEBRA om, men så har de antingen slutat, eller förflyttats,
Och så har vi psykologen som jag träffade 3 gånger i Sundsvall.... Jag var där på utredning, och jag fick jättebra kontakt, det kändes som att hon förstod mig, och hon visste PRECIS vilka knappar hon skulle trycka på för att få igång mig. Men när utredningen var över, och jag inte platsade där de funderade på att sätta mig, så skickade de tillbaka mig till behandlingsassistenten här i stan.
Då var vi tillbaka igen då...
Kom ingen vart med henne heller, och jag fick TVINGA dem att skicka mig till en psykolog istället.
Den psykologen var helt okej, och vi började FÖR FÖRSTA GÅNGEN PÅ 9 ÅR, prata om andra alternativ, så jag skulle ta mig nån stans i behandlingen, för hon kunde förstå att jag kom ingen stans genom att bara prata.
Var hos henne några gånger i vinter-våras, men så blev hon långtidssjukskriven, och vi skulle höras efter semestern.
Jag väntade och väntade och väntade... Skulle ju höras i slutet av juli-början av augusti.
Men fick inte höra nåt, så jag ringde idag till receptionen på psyk.
-Jasså, men har inte du fått veta nåt? Har du inte läst tidningen?? Hon har avlidit...
Jaha...
1 nej jag hade inte fått veta nåt.
2 inte fan letar jag i dödsannonserna "hmm få se, har min psykolog dött idag???"
De hänvisade mig till "vårdparet" om jag hörde rätt... Har inte hört talas om det förut, men dit skulle jag ringa efter kl. 13. Ringde inte... klarade inte av det då, hade alldeles för mycket ångest. Hoppas jag kan ringa imorn. Är kanske hemma lämplig tid för det.
Jag sa faktiskt att jag tänkter inte vänta flera månader i kö, bara för att inte DE berättat för mig att min psykolog dött, och inte gett mig någon annan kontakt.
Nejdå, det skulle jag inte behöva.
Jag sa faktiskt att jag mådde riktigt dåligt nu oxå.
Det som är jobbigast med att byta kontakt sjuttifemton gånger, är att jag varenda VARENDA JÄVLA GÅNG måste dra mitt livs historia!!
Hur jag är uppväxt med föräldrar och syskon, hur jag tog mamma och pappas skilsmässa, om jag klandrar mig själv för det eller för att jag blev mobbad...
Jag har faktiskt slutat berätta det!
Jag säger till dem, att JAG har inte bett om att få byta kontakt, och jag har i 9 år berättat samma historia, och om inte DU har tid att läsa min journal, så får du hitta nån som orkar!!
Jag har kämpat i 9 år med mig själv, så då kan DU ta 30 minuter å plugga på om mig.
Har DU inte tid att göra det, så kan vi boka en tid för samtal, fast jag stannar hemma, så kan du läsa om mig då, så kommer jag NÄSTA bokade samtal.
Jag skulle vilja ha det utlåtandet från läkaren i Umeå, som faktiskt kom fram till att jag INTE är deprimerad och har ångest på grund av någon konkret HÄNDELSE, utan det har med min serotoninproduktion, att göra.
Den har aldrig fungerat som den ska.
Så istället för att utreda mina känslor, säga att jag ska "ta mig i kragen", "bita ihop", eller "ta mig över tröskeln" HITTA NÅN ALTERNATIV behandling.
Jag VET att det finns. Men det är ingen som vill prova!!
De vill bara att jag ska sitta å ruttna hos nån jävla lam kärring som säger att jag MÅSTE gå upp klockan 7, gå isäng klockan 22, så kommer allt ordna sig, för allt är en ond cirkel, går jag isäng för sent, så blir jag trött, då sover jag länge, och jag vaknar sent, vilket ger ångest... bla bla bla bla...
1 jag har ALLTID varit kvällsmänniska, och morgontrött.
2 jag har försökt, och i flera månader i sträck gått upp och isäng tidigt.
Men det blir faktiskt bara värre då.
Det är faktiskt nåt som är bevisat hos många som har depression och ångest, att de mår bättre på kvällen, precis som jag.
Jag tror att det för mig kan ha att göra med, att jag dagtid känner så mycket press på mig, städa, diska, tvätta, jobba. göra det och det. Men på kvällen släpper det lite.
Jag mår inte lika dåligt över det då, för ingen förväntar sig att jag ska dammsuga och diska klockan tio på kvällen.
Vilket gör att jag slappnar av mer, mår bättre, och faktiskt blir mer produktiv, konstigt nog.
Jag kan sätta igång å storstäda mitt i natten. När inte Tony måste sova såklart.
Men nu ska JAG sova..
Blev LITE senare än 23... men nästan :)
*poof*
Jävla fittdag!
Det var en kille som faktiskt verkade tycka om mig.
Trodde inte det var möjligt.
Var iväg å skjutsade Yvonne till vårdcentralen, och hade Zenta i knäet, å Elli i baksätet.
Det gick riktigt bra faktiskt. Lite gnäll från Zenta, men när jag satte på radion, så blev hon lugnare.
Efter en dryg timma kom Yvonne ut, å bad om ursäkt för att det tog sån tid, men det var inte längre än vad jag förväntat.
Men det HADE gått snabbare om inte Yvonne hade blivit BORTGÖMD!!!
Hur fan lyckas de??
35 minuter hade hon blivit glömd...
Okej, alla kan glömma, så långt okej, men när sköterskan (eller läkaren, vet inte) upptäckte Yvonne, så sa hon
-Ja, just det, du skulle ju in till mig... Men jag ska bara gå å ta en kopp kaffe, så kommer jag sen...
Så då fick hon vänta YTTERLIGARE 15 minuter!!!
Fattar inte vad de håller på med!
Jajja, hon kom ju in till slut.
Jag åkte å köpte hundmat hos veterinären, och hon sa att priset var höjt.. IGEN!
Inte deras fel, utan det kommer ju från tillverkarna.
INTE LITEN HÖJNING HELLER!!!
Från 699:- till 799:-
En hel jävla hundring!!!!!
Jajja, inte så mycket att göra åt, hon måste ju ha den maten.
Jag skulle egentligen åka å handla, men jag orkade inte. Var på så jävla pissigt humör, så jag sket i det.
Åkte tillbaka till Yvonne istället, å hon lyckades hålla mitt humör uppe :)
Men så skulle jag ju hem oxå...
Idag är en sån dag som man lika gärna kan stryka ur almanackan...
Sur på Tony!!
Men men... vet ännu inte om jag överreagerar bara för att jag är extra känslig, eller om jag faktiskt har belägg för det...
Jag ser väl det när jag fått lite distans.
Men jag HATAR att va såhär!
När jag inte känner för att prata med honom, känner inte för att göra nåt, och jag blir så låst. Jag VILL ju ta vara på tiden han är hemma, men när han inte vill det, när jag måste tjata till mig allt, så kan det lika gärna va!
Då surar jag!
Det tråkiga är att jag vet att han inte ens bryr sig!!!
Jag kan lika gärna deppa ihop totalt, sura en vecka, eller va helt apatisk, å han BRYR sig inte!!!
Jag har varit borta i över 4 timmar nu, å han frågar inte ens vart jag varit!!!!!
Kan han inte fatta att nån gång kanske jag faktiskt BEHÖVER honom.
Och så när jag upptäcker massa tråkiga saker...
Saker som EGENTLIGEN är helt obetydliga, men jag kan inte rå för att känna det...
Kanske jag tagit mig vatten över huvudet...
Men jag kan inte ta upp det heller, för då blir det... strul...
Jag mår piss!!!
Men jag får väl bita ihop, och "walk it off"
Inte så många val heller...
Nu ska jag se om jag kan få i mig nåt i magen. Den kurrar. Klockan är halv sju, så det är hög tid för frukost...
*poof*
